när slutade jag bry mig om saker? när slutade jag prioritera det som påstås vara viktigt? varför tänker jag som jag tänker nu?
inte mitt fel.
vad ska jag göra åt saken?
det är deras problem.
jag kan inte bry mig mindre.
och?
skyll dig själv!
27 juli 2010
16 juli 2010
Från och med du
Hur ska jag kunna förklara?
Ögon som tåras när hans puls slår, där, precis vid halsgropen. Lyckan när de rosa blommorna slår ut. Ett sms ("du är världens bästa dotter, jag är så stolt över dig"). Framtidsplaner och drömmar om den där lägenheten i den där staden. Känslan av hans fina ord, varje dag.
Det går inte att förklara. Inte för någon.
Ögon som tåras när hans puls slår, där, precis vid halsgropen. Lyckan när de rosa blommorna slår ut. Ett sms ("du är världens bästa dotter, jag är så stolt över dig"). Framtidsplaner och drömmar om den där lägenheten i den där staden. Känslan av hans fina ord, varje dag.
Det går inte att förklara. Inte för någon.
1 juli 2010
Cry when you get older
Hjärtat fladdrar upp mot halsen. Slår dubbla slag, extra hårt. Kinderna blir varma och jag måste pilla med något i ansiktet (näsan, luggen, ögonfransarna, vad som helst). Jag söker inte längre ögonkontakt.
Jag förstår inte varför det känns så farligt. Och omöjligt. Vad skulle hända? Vad händer om jag säger nej? Hur skulle det kännas att göra enbart som jag själv vill, istället för att göra som någon annan vill?
Jag förstår inte varför det känns så farligt. Och omöjligt. Vad skulle hända? Vad händer om jag säger nej? Hur skulle det kännas att göra enbart som jag själv vill, istället för att göra som någon annan vill?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)