Incredibly close

Vad gör man efter att ha gått upp supertidigt för att besikta bilen och då mött en nedvärderande och hånfull besiktningsman som dessutom underkänner bilen?






















Jo, man går till Vasa alldeles för tidigt (innan de egentligen har öppnat) och dricker kaffe.













Och så sätter man sig längst in, nära fönsterrutan, bland massa tomma bord och läser. Sen mår man bra igen.

sweetness

tänk, vad lite jordgubbsarom och blåklint kan göra med smaklökarna... fantastiskt!

holy love

favoritsyssla just nu: långa promenader med p3 dokumentär i öronen.

kaffe med mjölk

när jag blir stor ska jag lära mig att dricka kaffe utan att samtidigt behöva övertyga människor om att jag inte är ett barn som precis har fått sluta med pipmugg.






















och den här koppen är ändå ett bevis på en bra kaffedrickardag. det brukar vara värre.

ny utsikt

jag vill alltid bo centralt. vill alltid kunna känna närheten, pulsen. se lite takåsar, smyga på hotellgäster i deras skabbiga små rum, dricka kaffe och samtidigt följa människorna på gatan utanför.

jag vet inte

nej! inte ett skit har förändrats. och ingenting kommer att förändras. det går inte att lära en gammal hund sitta. du är värd bättre. (men inga ord spelar någon roll.)

alla verkar förstå. så när ska du göra det?

lägesrapport

det jag vill kontrollera kan jag inte styra, så istället kastar jag bort allt och alla.

för att kunna tänka, fungera, andas

p3 dokumentär

klappa kossorna vid rynningeviken

sköta om blommorna

tove styrke

långa skoskavspromenader

flyttkartonger

swallow

hjärtslag

det spelar ingen roll var vi är, bara vi är tillsammans.