With every heartbeat

Jag har en fin kväll bakom mig. Och strax ska en konsertrecension lämnas in, men jag är inte klar än. Kanske börjar mina ord ta slut... Jag är för trött. Inspirationen tryter. Fantasin är som bortblåst.

Och utanför börjar det att ljusna.

Barn av sommarnatten

Vet ni vad man gör en solig dag?






















Jo, man börjar med att tvätta all smutsig tvätt och sen äter man frukost på balkongen. Efter det möter man sin fina vän och går till Vasa för att äta bakelse och dricka kaffe med mjölk i. Senare går man till Oset med sin pojkvän och tillhörande familj. Avslutningsvis kryper man upp i sängen och läser en skönlitterär bok med en godispåse bredvid sig.

Samma nätter väntar alla

Tänk, vad viktigt det kan vara att stanna upp ibland. Andas, lyssna, tänka, vara. Utan det skulle jag gå sönder. Det känns ungefär så som världens finaste människa en gång skrev:

Ibland känns det som om jag tappar bort mig själv lite när jag umgås med andra flera dagar i rad. Då måste jag stanna i min lägenhet, dra ner persiennerna, vara tyst, skriva blogg och läsa böcker eller kolla på tv en hel dag. Sen är allt bra igen.

The games we play

Sovmorgon, frukost, fantastiska Mark Levengood, drygt fem timmars studerande på Mummel och mums, en dyr lunch, kaffe med påtår, en läskig havrekaka, grundsärskolan, organisatoriska aspekter, promenad, skivrecension, lösgodis, bloggar och citronte.

Lonesome Swan

Det svåraste jag vet är att känna att jag räcker till. För det gör jag inte. Aldrig någonsin. Åtminstone inte överallt. Det finns alltid någon som blir besviken.

Och det är så svårt att känna sig nöjd med sin insats, vara tillgänglig, få allt gjort och samtidigt hinna tänka på alla man borde tänka på.

Det går ju inte.

Klubb Smart

Ibland ser man dig på bussen till staden.
Jag krattar löven kring mitt hjärtas grav
som om jag kunde rå för jag blev ett monster.
Jag är ensam men ärlig mot mig själv.

The book of love

Ibland tänker jag: varför ska jag ens ge mig in i relationer? (Jag är ju ändå för svår för mitt eget bästa, så det är knappt någon idé.)

Men jag ska tillägga: att jag älskar er som står ut.

such great heights

man tycker att ingenting kan gå fel om man startar dagen med varm choklad och havregrynsgröt.






















men ibland har man fel.

the call

jag blir ledsen när det finns människor som vill ignorera mig och det vi har haft tillsammans, utan anledning. vad är det som är så farligt? vad finns det att lägga bakom sig?

men okej.

nittonde maj

snyter mig var tionde minut, letar efter gömda böcker, äter upp lunchen fast klockan bara är tio, betraktar studenter på forumhusets tredje våning, använder alldeles för mycket lypsyl, köper bensin för 600 kronor, ser solen försvinna.

en svår och jobbig grej

det är så lätt att kasta kärlek
där den vackert tas emot,
men det är inte lika lätt att vara såld
på nån som inte går att nå.
det är snart en vecka sen du ringde
så jag börjar nog förstå.

jag kan inte säga: jag vet hur det känns. men det jag kan säga är: jag tror att du känner såhär. gör du det?

love is my drug

från och med nu:
- intuitionen
- magkänslan
- förnuftet

istället för:
- förnuftet
- magkänslan
- intuitionen

en morgon i maj

morgonen är en fin stund. och speciellt den här morgonen. halvmulet väder, scones med hallonsylt och ost, kaffe med mjölk, min bästa spellista om och om igen, fågelsång och frisk luft.

black cloud

hur kan du vara den mest rakryggade personen jag känner? och hur kan jag bara krympa?

snart

and it hurts with every heartbeat

hej, här är jag. välkomna! kom gärna och sparka, spotta, slå och kliv på mig. för stoltheten och självrespekten är som bortblåst. jag varken ser eller känner mitt eget människovärde, så varsågoda.