Det svåraste jag vet är att känna att jag räcker till. För det gör jag inte. Aldrig någonsin. Åtminstone inte överallt. Det finns alltid någon som blir besviken.
Och det är så svårt att känna sig nöjd med sin insats, vara tillgänglig, få allt gjort och samtidigt hinna tänka på alla man borde tänka på.
Det går ju inte.
men vi måste räcka till när vi gör det vi orkar. du räcker till, jag räcker till. men det är svårt. jag jobbar med unga med psykiska funktionshinder och när jag går från jobbet måste jag kämpa med att tänka att jag gjort mitt, trots att jag vet att de mår sämre när jag går.. kram.
SvaraRaderaJag älskar det här inlägget. Just för att det är så mitt i prick.
SvaraRaderaSäkert känner alla så. Eller väldigt många.
Och jag tror inte att man någonsin lär sig att räcka till överallt. För det går inte.
Men kanske, när man blir gammal och vis(?), att vi har lärt oss att acceptera våra begränsningar och ändå är nöjda med det vi gör, våra beslut och prioriteringar.
Under tiden kan vi bara göra så gott vi kan :)