Ännu ett våldtäktsförsök. Nu: fyra våldtäkter och åtta våldtäktsförsök. Och jag funderar över långa promenader i skogssnår, längs övergivna stigar (och egentligen bara längs vilken väg som helst). Alltid ensam.
På önskelistan:
överfallslarm
försvarsspray
ett lugnt samhälle.
Det går inte längre att tänka "det händer inte mig". För om det händer mig så spelar det ingen roll vad jag har tänkt innan. Det kan hända vem som helst.
Du går genom parken.
Det är inte ens natt än
och två som går bakom
springer ifatt och tar
allt som är ditt.
Du borde ha skrikit,
men det kommer inget ljud,
dom behöver inte ens hålla för din mun.
Allt som var ditt.
det är så fruktansvärt allting. jag läste Katarina Janouch bok "Systerskap", om du inte har läst den, gör det! man får sån lust att bara gå ut mitt i natten och ge tillbaka till alla hemska! Kram
SvaraRaderadu. ta hand om dig. :*
SvaraRaderaJag läste om det för typ en timma sen, får kämpa fortfarande för att hålla tårarna borta :( Man blir så jävla arg!!!
SvaraRaderaMen, har det hänt igen? Jag blir rädd för samhället. Det är förjävligt och jag förstår inte alls...
SvaraRaderaHa Peter med dig när du promenerar! <3